alfredssons vardag

Så var det då dags för årets sista blogginlägg och som vanligt är det då också dags för den traditionella summeringen av året som har gått. Den här gången blir det dock i lite "friare" form, inte uppstrukturerat med några rader om varje månad. I stället kommer jag ägna de närmaste minuterna, eller timmarna om jag skenar iväg i skrivandet, till att ganska fritt men förhoppningsvis någorlunda kronologiskt summera det jag minns mest från 2014.

 

 

 

...jag varje dag kunde njuta av att titulera mig pappa. Jag har varje dag, oavsett hur slitsam dagen har varit och hur mycket slit föräldrarollen än har inneburit (ganska få dagar dock, de allra flesta har bara varit härliga), känt en sådan enorm stolthet över att vi har Theo. Samma stolthet har jag känt när jag har sett Karin tillsammans med vår lille son. Hon är en fantastisk mamma och jag är stolt över att ha fått bilda familj med henne.

 

...jag för första gången på nästintill 20 år inte inledde en ny fotbollssäsong. Fram till och med ifjol har jag alltid sparkat igång fotbollssäsongen i någon klubb i samma veva som året har startat, men inte i år. Tidsbrist när jobbet i Kungsgården tog mycket tid och familjen förstås prioriterades hårt gjorde att jag nöjde mig med spel i Korpen under året.

 

...jag på allvar växte in i lärarrollen och fick ta väldigt mycket ansvar. Hårt jobb och ett rätt tungt lass att dra var det ofta på Kungsgårdens skola, men jag fick med mig många fina minnen och ovärderlig erfarenhet därifrån.

 

...jag blev vuxen på riktigt. Eller nästan, åtminstone. Det genom papparollen förstås men även genom vårt husköp. Ett radhus i Hille, precis utanför Gävle (eller i utkanten, skulle jag nog säga), budade vi ganska hastigt och lustigt hem i slutet av vintern och helt plötsligt hade vi såväl barn som kombi och hus. Ingen hund i och för sig, men framåt höstkanten skaffade vi å andra sidan en katt...

 

...svärmor Anna firades när hon fyllde 50 och det bjöds på en riktigt go fest som bland annat innehöll vår egenkomponerade låt om födelsedagsbarnet. Min sånginsats gjorde väl inga större avtryck men kul var det.

 

 

...chansen att få vara pappaledig kom. Jag är enormt tacksam över att ha fått den och är oerhört glad över att jag har varit hemma med Theo sedan maj. Det har varit lärorikt, känslosamt och väldigt roligt. Att få se honom växa och utvecklas dag för dag har varit något väldigt fint och speciellt som jag kommer vara evigt tacksam för.

 

 

...vi var på Stefan & Maries fina bröllop uppe i Axmar och om möjligt blev ännu mer taggade inför vårt eget.

 

...vi åkte ner till Helsingborg under sommaren. Ett fint återseende av en vacker stad som dessutom har spelat stor roll för oss. Att jag minst sagt ogillar fotbollslaget därifrån är ingen hemlighet men staden i sig kommer jag nog alltid att trivas i. 

 

 

...vi tog ett nytt stort kliv här i livet jag och Karin. Det då vi den 2/9, på en klippavsats i anslutning till en grotta vid Agii Apostoli Beach, sa ja till varandra och fullbordade stegen från pojkvän/flickvän via sambos till man och fru. Vårt bröllop blev om möjligt än bättre än man kunde drömma om och vi fick en perfekt dag tillsammans med vår lille son.

Nu fick jag gifta till mig efternamnet Tutturen, som alla förvisso har svårt att uttala rätt men som jag har suktat efter att bära i princip ända sedan Karin och jag träffades. Fredrik Tutturen Alfredsson, stort! Allra störst var dock förstås dagen i sig och hela vår Greklandsvistelse som gav oss fina minnen och ett antal sköna, avkopplande dagar i Chania, Kreta. En resa och en vistelse som förstås kommer att finnas i minnesbanken länge, länge.

 

Min underbara fru <3

...mitt kära MFF återigen var bäst i Sverige och nästintill överlägset spelade hem sitt andra raka SM-guld. Det framför mina ögon då jag var på plats på bortasektionen på Friends Arena när Markus Rosenberg som replik på AIK:s 2-2-mål smällde dit 3-2 bara minuten senare och därmed sköt hem guldet igen. Att MFF dessutom kvalade in till Champions League gjorde säsongen till den bästa jag har upplevt som MFF:are.

 

 

...jag fick idén att trycka en riktig bok av min minst sagt långa summering av min "fotbollskarriär" som skrevs på Jamaica hösten/vintern 2012. Min gamla svensklärare och vän Ragnar Olsson är en klippa som har tagit på sig korrekturläsarrollen. Ser verkligen fram emot när allt är klart, även om det givetvis bara är av eget intresse jag gör det.

 

...min nya arbetsgivare blev klar. Från och med den 7/1 2015 är jag i åtminstone ett år framåt anställd av Prolympia här i Gävle. En skola med idrottsprofil där jag kommer att vara mentor för en år 9-klass till att börja med under vårterminen samt agera svensk- och SO-lärare. Jag ser fram emot att börja och känslorna säger att det här kommer att passa mig riktigt bra.

 

...Karin och jag kunde räkna in sex år som par. Förhoppningsvis blir det många, många fler men vi har redan hunnit med en hel del tillsammans och mycket har hänt sedan vi blev ett par på "riktigt" hösten 2008. Jag är lyckligt lottad och utan tvekan stolt över att ha henne som fru numera. Kunde inte önska mig mer.

 

 

...fotbolls-Sverige förlorade en legend i Klas Ingesson och en omtyckt lagkapten i Pontus Segerström. Cancern är för jävlig och jag påmindes om det även när det den 14/12 var tio år sedan min bästa vän Simon förlorade kampen mot sjukdomen. Det finns också de som jag känner väl som har drabbats av oerhört tunga motgångar i år och nu förtjänar allt stöd i världen. Så 2014 var inte bara ett glädjens år, men förhoppningsvis hittar alla styrka igen på något sätt.

 

...flera i min närhet och vänkrets fick barn. Bland andra mina gamla lagkamrater Per J och "Balke" från tiden i Korsnäs BK respektive HF Olympia. Jag gläds väldigt mycket med dem och är säker på att båda blir finfina pappor. Ta vara på det killar, det är ovärderligt och fantastiskt.

 

...min forna form, som ändå var relativt god, försvann all världens väg. Min formkurva gick ner men viktkurvan gick upp. 2015 måste bli ett bättre träningsår plus innehålla en stor mängd mindre fika för min del. Bra dock att jag fick presentkort på HM i julklapp så jag kan köpa kläder som faktiskt passar nu...

 

...jag njöt av höstdagarna tillsammans med Theo och den fina pappaledigheten flög fram.

 

...mycket mer av värde förstås hände men allt kan ju inte få plats här.

 

 

 

Med de orden gör jag bokslut för det här bloggåret.