alfredssons vardag

Nu när jag åtminstone för tillfället inte spelar fotboll själv blir det ännu mer fokus på MFF för min del. Om det nu går att snäppa upp det ytterligare jämfört med de senaste säsongerna. Minuset nu är förstås att jag inte kan vara på plats och se matcher, men å andra sidan ser jag till att följa laget stenhårt via nätet och läsa in mig på allt som går mellan matcherna.

 

På lördag blir det dessutom äntligen en chans att se dem i Allsvenskan igen när MFF gästar Strömvallen och Gefle IF. Förhoppningsvis blir det en av sommarens fotbollshöjdpunkter för min del.

 

Veckan som gick var en rysarvecka för alla MFF-supportrars del men med facit i hand slutade den oerhört lyckligt. Vändningen, efter 2-4 i första mötet, mot Sparta Prag i Champions League-kvalet i onsdags var mäktig och även om känslan garanterat var många gånger större för de som var på plats kände man av stämningen genom datorskärmen framför Sydsvenskans sändning.

Det var en rysare där de sista 30 minuterna, när MFF hade de 2-0 som behövdes, var en pina men det gick ju vägen och i ärlighetens namn skapade tjeckerna knappt en enda riktig målchans under andra halvlek. Oerhört starkt av MFF och en nästintill perfekt genomförd matchplan som också var ett måste för att en vändning skulle kunna bli möjlig. Nu blir det tufft mot Red Bull Salzburg, men jag tror ändå chansen är skaplig. Viktigt att få avsluta hemma i alla fall. Om MFF bara har ett hyfsat resultat med sig hem från Österrike kan vikten av hemmastödet och det trycket som skapas nere på Stadion ge en extra skjuts i jakten på avancemang.

 

Söndagens insats mot IFK Göteborg var inte alls lika bra, särskilt inte defensivt. Men samtidigt, 2-2 mot ett tufft motstånd i en riktig prestigematch några dagar efter en ruggig urladdning i CL-kvalet får ändå ses som okej. Inte med bakgrund att MFF ändå gjorde 2-1 med sju minuter kvar, men sett till helheten vill jag inte klaga allt för mycket även om bitterheten fanns där när slutsignalen gick. Nu kunde likaväl Blåvitt ha vunnit, de skapade faktiskt en kanonchans efter 2-2-målet och borde ha gjort minst något mål före paus på chanserna då, men givetvis är det svårt att glädjas över 2-2 när man precis tappat en 2-1-ledning med så lite kvar.

 

Hursomhelst, jag stör mig på klagokören som direkt drar igång på diverse forum och i sociala medier så fort MFF inte vinner. Man märker inte minst tydligt att de som verkligen tillför något, i form av vettiga och konstruktiva inlägg, till Malmös forum på Svenska Fans sällan är där under eller i direkt anslutning till matcherna. Då härjar i stället alla medgångssupportrar som lever i någon slags egen värld där de förväntar sig att MFF ska vara något Barcelona light och vinna var och varannan match, helst väldigt enkelt. Givetvis ska kraven vara höga och MFF är favoriter i merparten av matcherna under en säsong, men jag blir trött på att folk direkt börjar skrika om att det behövs förändringar i laget, nyförvärv eller försäljningar så fort ett enskilt resultat och en enskild insats inte är bra nog.

 

Det MFF jag såg i söndags var vilset första tio, men dominerade sedan stora delar av den första halvleken. I andra halvlek blev spelet sämre, men efter att nu ha sett en hel del av matchen igen för att skaffa mig en bättre bild av spelet (svårt att analysera när man ser en match direkt tycker jag) tycker jag verkligen inte MFF var så dåliga efter paus som många vill få det till. Kortare anfall och mindre bollinnehav ja, men å andra sidan relativt bra kontroll fram till Göteborgs 1-1-mål 70 minuter in i matchen. Dessutom skapade ju även MFF likt fler högkaratiga chanser. Det kunde likaväl ha blivit 4-4 som 2-2 och även när Malmö inte spelar bländande skapar de allt som oftast chanser, något som är såväl en styrka som en trygghet i sig.   

 

 

,