Som att komma hem
Min absoluta favoritarena när det gäller fotboll är utan tvekan Ljungvallen. Mitt kära NIK:s hemmarena, ute i Nickeboskogen med sin vackra inramning och sitt i mitt tycke fantastiska läge. Det är inte ofta man stöter på såna arenor numera när vi ger oss ut för bortamatcher i lokalfotbollen här nere i Skåne, men en riktig favorit bland idrottsplatserna som våra motståndarlag här nere har bjudit in till har jag fått. Att komma ut till skånska Väsby, för att möta Väsby FK, är nästan som att komma hem för mig.
Vibbarna är goda när jag kommer ut dit, med planen naturskönt omgiven av åkrar och folk runtomkring därute som verkligen brinner för bygdens fotbollslag. De bjöd oss också på en riktigt bra matta att lira boll på och att vi dessutom har vunnit två år i rad, 4-3 ifjol och 4-1 i måndags, gör ju inte saken sämre.
Matchen i sig, som utspelade sig mellan vårt B-lag och deras dito, var också en trevlig historia. Vi vann som sagt med 4-1 efter att ha lagt grunden till segern genom en riktigt bra första halvlek (2-0 i paus) och sedan, trots en sämre andra halva, aldrig varit riktigt hotade efter paus.
Jag placerades för fjärde matchen i rad på mittfältet. Ovant då jag knappt har spelat på mitten de senaste fyra-fem säsongerna. Men jag börjar trivas som yttermittfältare igen, även om det är på högerbacksplatsen jag känner mig mest bekväm. Nu spelade jag högermitt i 85 minuter och det var riktigt kul.
Roddan, vår högerback, och jag hade ett bra samarbete och stängde till ganska stabilt bakåt. Framåt fick jag många bra bollar att jobba med i första halvlek. Jag löpte mycket i djupet och var nära att komma igenom flera gånger. Dessutom jobbade jag fram hörnan som vi gjorde 2-0 på. I andra halvlek blev det mer defensivt jobb men det var kul det också och det fungerade dessutom fint.
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/AndrarakaforOlympiaB/
. . . . . . . . . . .
Matchen i Malmö i söndags kväll blev också riktigt rolig. Till slut i alla fall. En ganska tråkig, seg första halvlek följdes av en andra där MFF var klart bättre och spelade ut Åtvidaberg. 1-0 kom också och chanser som åtminstone borde gett båda två och tre MFF-mål skapades.
I stället blev det knäpptyst bland de 14000 på Stadion när gästerna på sin enda målchans efter paus kvitterade i 88:e minuten. Men med bara sekunder kvar av stopptiden, i 92 minuten, avgjorde Malmö på matchens sista chans. Ett härlig jubel utbröt och glädjen var enorm där jag stod. Det var high fives och omfamningar bland oss som stod där, utan att jag kände en enda av dem sedan tidigare. Ett underbart ögonblick av äkta fotbollslycka bland oss MFF:are :)
Vibbarna är goda när jag kommer ut dit, med planen naturskönt omgiven av åkrar och folk runtomkring därute som verkligen brinner för bygdens fotbollslag. De bjöd oss också på en riktigt bra matta att lira boll på och att vi dessutom har vunnit två år i rad, 4-3 ifjol och 4-1 i måndags, gör ju inte saken sämre.
Matchen i sig, som utspelade sig mellan vårt B-lag och deras dito, var också en trevlig historia. Vi vann som sagt med 4-1 efter att ha lagt grunden till segern genom en riktigt bra första halvlek (2-0 i paus) och sedan, trots en sämre andra halva, aldrig varit riktigt hotade efter paus.
Jag placerades för fjärde matchen i rad på mittfältet. Ovant då jag knappt har spelat på mitten de senaste fyra-fem säsongerna. Men jag börjar trivas som yttermittfältare igen, även om det är på högerbacksplatsen jag känner mig mest bekväm. Nu spelade jag högermitt i 85 minuter och det var riktigt kul.
Roddan, vår högerback, och jag hade ett bra samarbete och stängde till ganska stabilt bakåt. Framåt fick jag många bra bollar att jobba med i första halvlek. Jag löpte mycket i djupet och var nära att komma igenom flera gånger. Dessutom jobbade jag fram hörnan som vi gjorde 2-0 på. I andra halvlek blev det mer defensivt jobb men det var kul det också och det fungerade dessutom fint.
http://www5.idrottonline.se/HFOlympia-Fotboll/Nyheter/Egnanyheter/AndrarakaforOlympiaB/
- matchreferat från senaste matchen
- fem snabba i Olympiabloggen efter matchen
. . . . . . . . . . .
Matchen i Malmö i söndags kväll blev också riktigt rolig. Till slut i alla fall. En ganska tråkig, seg första halvlek följdes av en andra där MFF var klart bättre och spelade ut Åtvidaberg. 1-0 kom också och chanser som åtminstone borde gett båda två och tre MFF-mål skapades.
I stället blev det knäpptyst bland de 14000 på Stadion när gästerna på sin enda målchans efter paus kvitterade i 88:e minuten. Men med bara sekunder kvar av stopptiden, i 92 minuten, avgjorde Malmö på matchens sista chans. Ett härlig jubel utbröt och glädjen var enorm där jag stod. Det var high fives och omfamningar bland oss som stod där, utan att jag kände en enda av dem sedan tidigare. Ett underbart ögonblick av äkta fotbollslycka bland oss MFF:are :)
Nu är det bara att ladda inför morgondagen.
Då är det dags för vårens allsvenska höjdpunkt: MFF-Helsingborg.
Då är det dags för vårens allsvenska höjdpunkt: MFF-Helsingborg.
Dags att visa vilket lag som är Skånes riktiga stolthet och trycka dit HIF rejält.
Själv kommer jag förstås att befinna mig på MFF:s ståplatsläktare och jag är laddad för en riktig fotbollsfest.
Själv kommer jag förstås att befinna mig på MFF:s ståplatsläktare och jag är laddad för en riktig fotbollsfest.
Framåt Malmö, heja di blåe!
Kommentarer
Trackback
