Så mycket annat

Så var tiden norröver avslutad för den här sommaren och det är bara att tacka, bocka, lyfta på hatten och allt det för vad sommarveckorna i Gävle har gett mig. En klockren sommar där uppe har det varit och den har faktiskt överträffat

 
Så mycket annat kul har gjorts och så många roliga minnen, som jag inte har hunnit skriva om här, har jag fått tack vare en massa värdefulla återseenden och annat roligt. Gävlevistelsen, och de få dagarna i Norberg också för den delen, har helt enkelt varit kanon :)
 
Framför allt har det varit underbart att få spendera stora delar av sommaren tillsammans med Karin. Tidigare om åren har vi ju varit på varsitt håll, jag hemma i Småland och hon där uppe, vilket förstås har varit småtungt och inte optimalt. Så därför har den här sommaren känts extra lyckad och bra och jag tänker verkligen inte vara utan henne fler somrar :)
 
. . . . . . . . . . .

Jag funderar på att göra en OS-satsning inför 2016. Den ska i så fall ske i kanot, eller kajak är det väl om man ska vara exakt (?). Jag fick nämligen chansen att paddla i Gävle, då svärmor äger en kanot och lät mig låna den för en tur i kanalen. Riktigt roligt! Nervöst, var mycket orolig för att välta och göra bort mig inför de lunchätande människorna på uteserveringarna intill vattnet, men det gick nästintill galant och var roligare än jag hade trott. Något som jag gärna gör om!

. . . . . . . . . . .

Måste avslutningsvis passa på att tacka Marie och Jonas som återigen bjöd in mig, stod för såväl gott att äta som att dricka och var sådär allmänt trevliga och goa att umgås med som de brukar :)

De har några upp på mig nu, det börjar bli dags att bjuda igen (grillkvällen för två år sen är vi fortfarande skyldiga er för...) men trots att jag inte har levererat än så fortsätter deras gästvänlighet. Det är bara att glatt ta emot allt som bjuds och vara riktigt nöjd :)

Man vet också att det har varit en bra kväll, fylld av massa snack och gamla minnen, när man inte promenerar hemåt förrän halv tre på natten och dessutom har en känsla som säger att man nog kunde ha varit kvar och tjatat i flera timmar till utan att få tråkigt :)
 
Jonas P, för tre år sen när vi kamperade ihop i den grönvita IK Sätra-tröjan.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0