Bästa veckan hittills
Den nu pågående veckan har varit årets bästa träningsvecka hittills. Fotbollen är riktigt rolig för närvarande även om det i allra högsta grad finns mycket att slipa på för oss nu när vi återigen har ny tränare och en del nya spelare. Det har hursomhelst så här långt fungerat bra för egen del. Speciellt de två senaste träningarna har gått perfekt.
Vår nye tränare förespråkar en offensiv fotboll där tanken är att vi ska våga rulla boll mycket och ha ett stort bollinnehav, något som leder till att vi ytterbackar får chansen att kliva upp i banan och på så sätt blir mer delaktiga i spelet. Det är kul när det fungerar och den här veckans träningar har mitt spel varit mycket offensivt, vilket inte hör till vanligheten.
På lördag är det dags för årets första match då vi möter Mörarps IF på Olympiafältets konstgräs. Bara för att jag har talat vitt och brett om hur bra det har gått senaste tiden är det väl julgransfoten på som gäller igen då. Men jag ska åtminstone göra vad jag kan för att ge ett gott första matchintryck inför ögonen på den nya ledarstaben.
Utöver fotbollen har allt annat också flutit på som det ska. Det mesta är som vanligt med skola (varje dag är en dag närmare examen, det känns verkligen nu), lite gymmande (märker att jag börjar tendera att låta som alla de träningsnördar vars bloggar har förvandlats till rena träningsdagböcker) och de vanliga åtagandena i form av hemsidejobb, fotbollsbloggande, spelarråd och liknande. Allt går i den takt det förväntas göra, utan några utsvävningar vare sig i positiv eller negativ bemärkelse.
Det enda som jag är missnöjd med är Yatzy-spelandet med Karin. Jag såg chansen att komma närmare efter att ha förbättrat 2-13 till 5-16, men igår blev det torsk igen och jag kan bara konstatera att Yatzy är ett töntigt och meningslöst spel…
Däremot ska ett stort plus sättas framför mitt val av ändrat tågrutt. Numera roar jag mig med att åka Kristianstad-Lund följt av Lund-Helsingborg när jag ska hem från skolan. Allt för att slippa de gamla, skraltiga Pågatågen och få åka med de nya, moderna. Tidsmässigt förlorar jag bara tio minuter, slipper vänta så länge i Kristianstad på tåget och får åka så enormt mycket mer bekvämt. Som blivande lärare tänker man också på hur enormt pedagogiskt utrustade de nya tågen är. Monitorer visar var på rutten man befinner sig, ljuspilar visar vilken sida av tåget som resenärerna ska kliva av på (!), det står exakt var man är, var man snart kommer att vara och så vidare. Visst är det fantastiskt? Dagens informationssamhälle, magiskt! :)
Samtidigt finns förstås risken, som vår svensklärare på högskolan pratade om idag, att vi får ett samhälle där man får så enormt mycket hjälp och styrning så att alltför få till slut klarar av att ta eget ansvar och egna initiativ. Kanske blir det så. Fog för oron finns nog. Åtminstone tror jag trots allt det efter att ha sett att de numera har röda och gröna lampor, som trafikljus, vid rulltrapporna på stationen i Lund. Ska du åka upp lyser det följaktligen rött framför den trappa som åker neråt och grönt framför den som tar dig uppåt. När man inte ens själv behöver tänka på vilken rulltrappa som är rätt att ta börjar det bli för pedagogiskt…
