Lena PH version 2.0
Helgen i övrigt då? Jo, mycket fotboll som sagt med en hel söndagseftermiddag framför tv:n men även en del annat smått och gott. Lördagskvällen var egentligen uppbokad då lagfest stod på schemat men när vi i omklädningsrummet, där begravningsstämning rådde efter 1-4-förlusten, checkade av hur många som tänkte dyka upp blev gensvaret svagt. Därför bestämde vi oss efter en snabb överläggning för att flytta evenemanget till vår lägenhet. Så där samlades förutom undertecknad även coach Bergendahl, min ytterbackskollega Cedergren, vår egen Paul Scholes (Dennis), Vasaloppsfantomen och mittfältskuggen Löfving, min kalmaritiske vän Wessberg och senare även coachaspiranten Pelle för att äta lite gott, dricka några välsmakande öl och passande nog kika på lite mer fotboll.
Efter en del fotbollstittande och mycket snack om matchen, som vi alla var lite missnöjda över förstås, var det dags för det som mina lagkamrater uppenbarligen hade sett fram mest emot. Jag hade nämligen förmånen, om man nu ska kalla det för en förmån, att “invigas” i HF Olympia också. Efter ett antal fotbollsrelaterade frågor i en slags frågesport - där varje rätt svar renderade i en skål och varje felsvar (som tur var blev det få såna) renderade i att jag var tvungen att dricka allt som fanns kvar i flaskan, glaset och så vidare - så var det dags för det riktiga paradnumret.
För att undvika bestraffning (smärtsam sådan) skulle jag övertyga grabbgänget om att jag värd en plats i truppen genom att antingen sjunga eller dansa, eller både och. Något naket samt en köksstols medverkan var också tvunget att finnas med enligt de föreskrifterna som Dennis och Bergendahl hade bestämt, så det hela slutade med att en lättklädd högerback sjöng några rader ur Lena Philipssons Det gör ont (som Dennis passande nog drog igång på datorn) samtidigt som köksstolen agerade mickstativ likt i Lena Ph:s framförande av låten… Som tur är behåller jag filmen som dokumenterade uppträdandet själv, men sägas kan att det var uppskattat bland åskådarna.
Därefter var det dags att kliva ner från scenen för min del och vi begav oss i stället in mot Bishops där vår assisterande coach Höstberg väntade i baren (han jobbar där nämligen). Över en öl fortsatte sedan snacket och vi blev kvar tills de stängde vid tvåsnåret.
En riktigt trevlig kväll var därmed över och glädjande nog var det skötsamma grabbar som intog lägenheten så dagen efter-arbetet gick väldigt smidigt. Det är bara att tacka, ta emot och se fram emot nästa gång (då jag dock inte tänker uppträda som Lena Ph…).
Löfving slappar till vänster, Wessberg lyssnar koncentrerat på Johan och
coach Bergendahl ser ut att vara på väg att somna...
