Lagfest med stort L del 2
Efter tacosätandet var det så dags för att avgöra den prestigefyllda tävlingen.
Drickandet hade förstås också tagit vid så här dags och på vissa märktes det mer än på andra.
Frykman stod för en mindre stabil insats under frågesporten då han mer såg ut som att han satt och funderade på 1) var han befann sig 2) vad han hette och 3) vad vi andra höll på med. För mycket sprit, för att summera :)
Vi i vårt lag hade däremot idel seriösa lagmedlemmar som utan större problem givetvis tog hem frågesportsdelen. På spåret-upplägg med fotbolls- och lite musiktema var det som gällde och ack så vi dominerade. Ingen överraskning förvisso, men kan ju påpeka det i alla fall :)
Poängen fullständigt trillade in för oss och egentligen hade domarna inte ens behövt räkna ihop slutställningen. Eller kanske, för att avgöra vilka som kom tvåa respektive trea då. Etta var det ingen tvekan om vilket lag som kom i alla fall. Och så skönt att vara så grymt självgod nu :)
Citerar Thomas Floréns Facebook-status från igår, för att förtydliga:
"SEGERN ÄR VÅR, SEGERN ÄR VÅR, VI HAR VUNNIT, SEGERN ÄR VÅR!"
Thyberg däremot fick se sitt lag rasa ihop fullständigt. De hade som väntat "muskler utan hjärna" (för att citera de hånfulla kommentarerna som helt rättmätigt flög genom luften efter tävlingen) och hamnade till slut sist i hela den sammanlagda tävlingen. Kaptenen själv, alltså Thyberg (har den hemska människan som tejpade ihop hans kläder på träningen fått sitt straff än förresten?), var inte mycket bättre själv utan stod för en slätstruken insats som han sedan försökte förklara bort... :)
"Muskler utan hjärna, ja dom har muskler utan hjärna, muskler utan hjärna, ja dom har muskler utan hjäääärna!" :)
Jag kanske ska påpeka att Thyberg och jag snabbt har blivit goda vänner, så att ingen tror att jag har något otalt med honom då han får ta emot mycket skit här i bloggen för tillfället... :)
Vi tog förresten och återupplivade barndomen genom att belägra bordshockeyspelet och sedan utmana varandra i flertalet fartfyllda och spännande matcher. Thyberg inledde med en seger, 3-1, och därmed var jag skyldig honom en öl på krogen sen. Kvitt eller dubbelt spelade vi förstås och i en riktig rysare lyckades jag vinna med 3-2. Status quo så vad göra? Jo, givetvis spela en avgörande match. På spel: tre krogöl alternativt en drink. Stärkt av den tidigare tävlingsvinsten och det psykologiska övertaget gentemot Thyberg lyckades jag vinna med 3-0 och därmed spela till mig en redbull/jäger. Den tackar vi för! :)
Nannebro och Björn mätte också sina bordshockeykunskaper men de sög totalt så varken Thyberg eller jag ville vara ofina att erbjuda dem en match. De hade ju ändå blivit så utklassade ;)
Det såväl dracks som sjöngs friskt kvällen lång efter tävlandet och vi var till slut ett glatt gäng bestående av mig själv, Thyberg, Raeed, Björn, Ädel och Niko som bänkade oss i en taxi och fortsatte festen på Hangloose inne i stan.
Frykman förresten, han vaknade till liv rejält framåt kvällens senare timmar och sjöng gladeligen sina Liverpoolsånger för full halls. Han överlevde också resterande delen av kvällen (vart han nu tog vägen, någon som vet) kan jag glatt meddela, för jag träffade honom på bussen hem sen :)
Bilder utlovas senare i veckan.
Drickandet hade förstås också tagit vid så här dags och på vissa märktes det mer än på andra.
Frykman stod för en mindre stabil insats under frågesporten då han mer såg ut som att han satt och funderade på 1) var han befann sig 2) vad han hette och 3) vad vi andra höll på med. För mycket sprit, för att summera :)
Vi i vårt lag hade däremot idel seriösa lagmedlemmar som utan större problem givetvis tog hem frågesportsdelen. På spåret-upplägg med fotbolls- och lite musiktema var det som gällde och ack så vi dominerade. Ingen överraskning förvisso, men kan ju påpeka det i alla fall :)
Poängen fullständigt trillade in för oss och egentligen hade domarna inte ens behövt räkna ihop slutställningen. Eller kanske, för att avgöra vilka som kom tvåa respektive trea då. Etta var det ingen tvekan om vilket lag som kom i alla fall. Och så skönt att vara så grymt självgod nu :)
Citerar Thomas Floréns Facebook-status från igår, för att förtydliga:
"SEGERN ÄR VÅR, SEGERN ÄR VÅR, VI HAR VUNNIT, SEGERN ÄR VÅR!"
Thyberg däremot fick se sitt lag rasa ihop fullständigt. De hade som väntat "muskler utan hjärna" (för att citera de hånfulla kommentarerna som helt rättmätigt flög genom luften efter tävlingen) och hamnade till slut sist i hela den sammanlagda tävlingen. Kaptenen själv, alltså Thyberg (har den hemska människan som tejpade ihop hans kläder på träningen fått sitt straff än förresten?), var inte mycket bättre själv utan stod för en slätstruken insats som han sedan försökte förklara bort... :)
"Muskler utan hjärna, ja dom har muskler utan hjärna, muskler utan hjärna, ja dom har muskler utan hjäääärna!" :)
Jag kanske ska påpeka att Thyberg och jag snabbt har blivit goda vänner, så att ingen tror att jag har något otalt med honom då han får ta emot mycket skit här i bloggen för tillfället... :)
Vi tog förresten och återupplivade barndomen genom att belägra bordshockeyspelet och sedan utmana varandra i flertalet fartfyllda och spännande matcher. Thyberg inledde med en seger, 3-1, och därmed var jag skyldig honom en öl på krogen sen. Kvitt eller dubbelt spelade vi förstås och i en riktig rysare lyckades jag vinna med 3-2. Status quo så vad göra? Jo, givetvis spela en avgörande match. På spel: tre krogöl alternativt en drink. Stärkt av den tidigare tävlingsvinsten och det psykologiska övertaget gentemot Thyberg lyckades jag vinna med 3-0 och därmed spela till mig en redbull/jäger. Den tackar vi för! :)
Nannebro och Björn mätte också sina bordshockeykunskaper men de sög totalt så varken Thyberg eller jag ville vara ofina att erbjuda dem en match. De hade ju ändå blivit så utklassade ;)
Det såväl dracks som sjöngs friskt kvällen lång efter tävlandet och vi var till slut ett glatt gäng bestående av mig själv, Thyberg, Raeed, Björn, Ädel och Niko som bänkade oss i en taxi och fortsatte festen på Hangloose inne i stan.
Frykman förresten, han vaknade till liv rejält framåt kvällens senare timmar och sjöng gladeligen sina Liverpoolsånger för full halls. Han överlevde också resterande delen av kvällen (vart han nu tog vägen, någon som vet) kan jag glatt meddela, för jag träffade honom på bussen hem sen :)
Bilder utlovas senare i veckan.
Kommentarer
Trackback
