Hemresa och dåligt bloggande
Den senaste veckan har jag varit en usel bloggare, det måste jag erkänna. Delvis kan detr dock ursäktas av att jag är hemma i Småland och har lite annat på schemat än att slöa framför datorn (vilket jag iofs har gjort en del det med...). Men några rader kanske jag borde ha hunnit med att skriva.
Hursomhelst, i måndags morse satte jag mig på tåget för att göra ett gästspel nere i Kalmartrakterna igen. Var längesen sist då jag inte har varit hemma sen i somras. Hemreseplanerna höll dig på att åka på en rejäl motgång direkt. Var nämligen ytterst nära att försova mig. Klockan ringde vid sju som den skulle men tror ni jag gick upp? Nej, "bara ett par minuter till, sträcker lite på mig först" tänkte jag, drog till mig klockan och stängde av den. Vaknade till igen, undrade såväl vad klockan stod på som var den höll hus. Hittade den i sängen och den var visst 50 minuter mer än vad den skulle... Som tur var hade jag tagit ut god tid för en gång skull så hann med tåget utan att behöva stressa ihjäl mig. Men kunde ju lika gärna ha vaknat vid tio i nio som vid tio i åtta andra gången.
Mot Kalmar.
Väl ombord på tåget gick resan förvånansvärt snabbt. Sov bort ett par timmar inledningsvis och slapp som tur var skrikiga ungar :)
Nere i Linköping var det dags för tågbyte. Fick stå och vänta i en kvart på perrongen och där var det inte allt för varmt om man säger så. Men fick dagens skratt som verkligen piggade upp hemresan. Okej, erkänner att jag är lite skadeglad av mig (är du nöjd nu? :P) men det gick inte att låta bli att dra på smilbanden åt de två mindre klippska killarna som stod där. Ska beskriva scenariot här:
In på stationen rullar ett tåg som det står GÄVLE på längst fram, alltså det tåget som via bland annat Stockholm tar sig upp till mina hemtrakter. De två killarna som står och väntar ser lite fundersamma ut, folk börjar kliva på tåget och minuterna tickar iväg. Strax därefter rullar tåget ut från perrongen igen och de två killarna i min ålder står fortfarande kvar. De verkar nu något förbryllade, men tror sig ändå ha koll på läget vad det verkar. Efter ytterligare några minuter verkar dock den ene börja tvivla och vänder sig till sin kompanjon.
- Men du, det gick ju ett tåg härifrån nyss.
- Ja, men det skulle ju inte till Stockholm. Det skulle till Gävle.
Låt mig skratta mitt mest skadeglada skratt: HAHAHAHA! :)
Småflinande kunde jag själv kliva på tåget mot Kalmar och resan fortsatte utan problem. Hann inte ens konstatera hur tråkigt det kan vara att åka tåg förrän jag var framme i min hemstad.
Hemma igen :)
Hursomhelst, i måndags morse satte jag mig på tåget för att göra ett gästspel nere i Kalmartrakterna igen. Var längesen sist då jag inte har varit hemma sen i somras. Hemreseplanerna höll dig på att åka på en rejäl motgång direkt. Var nämligen ytterst nära att försova mig. Klockan ringde vid sju som den skulle men tror ni jag gick upp? Nej, "bara ett par minuter till, sträcker lite på mig först" tänkte jag, drog till mig klockan och stängde av den. Vaknade till igen, undrade såväl vad klockan stod på som var den höll hus. Hittade den i sängen och den var visst 50 minuter mer än vad den skulle... Som tur var hade jag tagit ut god tid för en gång skull så hann med tåget utan att behöva stressa ihjäl mig. Men kunde ju lika gärna ha vaknat vid tio i nio som vid tio i åtta andra gången.
Mot Kalmar.
Väl ombord på tåget gick resan förvånansvärt snabbt. Sov bort ett par timmar inledningsvis och slapp som tur var skrikiga ungar :)
Nere i Linköping var det dags för tågbyte. Fick stå och vänta i en kvart på perrongen och där var det inte allt för varmt om man säger så. Men fick dagens skratt som verkligen piggade upp hemresan. Okej, erkänner att jag är lite skadeglad av mig (är du nöjd nu? :P) men det gick inte att låta bli att dra på smilbanden åt de två mindre klippska killarna som stod där. Ska beskriva scenariot här:
In på stationen rullar ett tåg som det står GÄVLE på längst fram, alltså det tåget som via bland annat Stockholm tar sig upp till mina hemtrakter. De två killarna som står och väntar ser lite fundersamma ut, folk börjar kliva på tåget och minuterna tickar iväg. Strax därefter rullar tåget ut från perrongen igen och de två killarna i min ålder står fortfarande kvar. De verkar nu något förbryllade, men tror sig ändå ha koll på läget vad det verkar. Efter ytterligare några minuter verkar dock den ene börja tvivla och vänder sig till sin kompanjon.
- Men du, det gick ju ett tåg härifrån nyss.
- Ja, men det skulle ju inte till Stockholm. Det skulle till Gävle.
Låt mig skratta mitt mest skadeglada skratt: HAHAHAHA! :)
Småflinande kunde jag själv kliva på tåget mot Kalmar och resan fortsatte utan problem. Hann inte ens konstatera hur tråkigt det kan vara att åka tåg förrän jag var framme i min hemstad.
Hemma igen :)
Kommentarer
Trackback
