Åland med KBK dag 2
Fortsättning följer här på vår Ålandstripp...
"Perra" gjorde sitt bästa för att vara lite finare, lite bättre än oss andra. Liggunderlagen som vi fick låna på plats dög inte åt herr Johansson som i stället hade förberett sig på bästa sätt genom att ta med en tältsäng. Som sagt: lite finare, lite bättre :)
Starten på dag 2
Väckningen var planerad till klockan nio egentligen men Johnny, vår huvudtränare, slog upp sina ögon först runt kvart i tio. Därmed blev det en skön och välförtjänt (för vissa) sovmorgon. Frukost, slöande och lite snack med Johnny (bilden, till vänster och "Stolpen", sportchefen, till höger) för "Perra" och mig (borde föreslagit att vi ska klunsa om vem av oss som ska inta högerbacksplatsen, brukar vinna i kluns...) blev det innan vi som intagit konferensrummet åkte på köksstädningen. Ganska simpel var den och vi behövde knappast slita ut oss.
Innan det var dags att på allvar börja fokusera på dagens huvuduppgift, alltså mötet med Jomala IK (förutom att lyckas med att få hem Den vita missilen rullandes till Gävle), spelades en internmatch inne i sporthallen. Nya KBK:are mot oss gamla, med andra ord mycket prestige och stolthet på spel även om det förstås var lite ploj över arrangemanget. Givetvis visade vi med KBK-rutin vilka som fortfarande bestämmer i truppen och vann komfortabelt med 13-12. Var egentligen aldrig något snack om saken, om ni trodde annat. Ledde hela matchen och var aldrig hotade skulle jag säga :)
Match numero due
Därefter städade vi upp, plockade ihop och tackade för oss. Avfärd mot IFK Mariehamns Wiklöf Holding Arena (vi fick dock nöja oss med grusplanen) för möte med det lokala laget Jomala IK. En ny tungsprungen plan mot ett fysiskt tufft motstånd väntade och det kändes lite osäkert kring var vi stod inför matchen.
Elvan för dagen såg hursomhelst ut så här:
Bentzer - Mirza, Olof, Valle, Affe - Enes, Södergren, Mange, Wirtz, Arash - Shimal.
Vänsterback alltså för min del och förhoppningsvis finns chansen att spela sig in där. Eller finns gör den ju, gäller bara att ta den nu.
Vi inledde lite tveksamt och ålänningarna, ganska storvuxna och tuffa, hade ett visst spelövertag till en början. De tog också ledningen då ett inlägg seglade in bakom Bentzer, men vi spelade upp oss under halvlekens gång. Mange passade bra in i rollen som offensiv mittfältare/släpande forward och serverade Shimal flertalet fina bollar. Tyvärr brände vårt nyförvärv allt som gick att bränna och i stället för ledning med några mål gick vi till pausvila i underläge med 0-1.
Hettade till rejält i slutet av första halvlek gjorde det då en av Jomala-spelarna mindre intelligent hävde ur sig en rasistisk kommentar mot en av våra spelare. Den som tände till mest då var helvevrade Bentzer som förklarade ett och annat för den ohyfsade ålänningen :)
Efter paus såg det stundtals riktigt bra ut för vår del. Brännström kom in i mitten av första halvlek och tog tag i mittfältet, tillsammans med Wirtz så länge han orkade, och vi tog över allt mer. Ålänningarna skapade knappt en enda riktig chans samtidigt som vi kunde gjort fler mål än det som inbytte Basse stod för när han framnickad av Mange, efter min crossboll från vänsterkanten faktiskt, gjorde. Men men, 1-1 var ändå okej och sett till spelet kunde vi vara ganska nöjda. Finns bra intentioner i alla fall och defensivt såg det riktigt bra ut. Bäst i KBK för dagen var enligt mig Valle som imponerade stort som mittback.
För egen del gick det också ganska bra. Fick positiv kritik av tränarna efteråt så det kändes fint. Bra defensivt och hyfsad i det offensiva spelet, så kan undertecknad sammanfatta sin egen insats.
"Basse" nätade sin vana trogen och såg alltså till så att vi spelade 1-1 mot Jomala.
Hem, ljuva hem
Tämligen nöjda men väldigt hungriga begav vi oss sedan till Mariehamns centrum för intag av något ätbart. Dyraste pizzan jag någosin har ätit resulterade det i då man fick slänga upp 101.50 för en vanlig Mexicana. Svindyrt för en snål smålänning, men gott var det.
Därefter såg nog många av oss fram emot att komma hem igen, borta bra men hemma bäst trots allt. Därför var det ganska skönt att bilarna rulla mot färjan för resan tillbaka över sundet. Dock skulle alla inte må så bra av färden hemåt...
Blåste nämligen en del, långt ifrån mycket men tillräckligt för att det skulle gunga en del, och vissa i KBK-truppen mådde inte allt för väl. Själv klarade jag mig ifrån illamåendet, men inte var det helmysigt att känna hur det gungade heller direkt.
Fördrev tiden med tidningsläsande, kaffedrickande, småpratande och ett nytt besök i taxfreeshopen. Även den här gången lockade godishyllorna mer än öl- och sprit-hörnan. Blev förvisso ett sexpack gindrink och en del öl, men inga större mängder. Choklad däremot, det är en gåva från Gud. Toblerone var förstås ett måste, en storpack, och sen tipsade Brännström om nån sort som man tydligen bara var tvungen att köpa. Blir intressant att se om den är god.
Södergren gjorde ett klockrent inköp i form av ett kilo Dumle :)
Sakta men säkert närmade vi oss Sverige igen och jag passade på att ta lite luft och njuta (eller nja...) av livet ute på däck.
Tur i oturen
Några timmars bilresa hem till Gävle igen var nu vad som återstod när vi skiljdes åt efter båtturen. "Parre" styde Den vita missilen ut ur Kapellskär och vår utflykt närmade sig sitt slut. Stämningen var lite mer dämpad av naturliga skäl, tröttheten började ju göra sig påmind. Men lite Alvin and the Chipmunks dunkade ändå ur högtalarna och kul hade vi :) Hemresor är faktiskt de allra goaste ibland.
Koller imponerade stort genom en väldigt vuxen kommentar när jag påpekade att han kommit in bra i gänget redan.
"Jag respekterar dem som respekterar mig" :)
Bra grabb det där som sagt. Som dessutom har visat sig ha en musiksmak som faller helt i mitt tycke.
På väg hem i kvällsmörket.
Ett sista stopp för att fixa bilen gjorde vi på vägen. Beckmörkt, mitt ute i ingenstans och bara skog runt omkring oss. Riktigt psykologiskt då av Södergren att påpeka att "jag har sett många skräckfilmer som har börjat så här..." :P Vi kom dock undan motorsågsmannen som vi var överens om säkerligen lurade inne i skogan och kunde levande köra vidare. Jäkla tur det.
Tur hade vi också att vi tog oss till Gävle i Erlands gamla bil. Ett rent mirakel är ingen överdrift skulle jag vilja säga. Trodde allt var lugnt när vi svängde in här intill Pinnmovägen 8 och jag var hemma. Men riktigt lugnt var det inte...
500 meter från Kollers hus i Furuvik gav till sist vår trogna följeslagare upp och sa tack för den här gången. Lagom nöjd var "Parre" på träningen dagen efter. Jag fick skiten för att han behövt skjutsa mig till Sätra och för att jag var hemma runt elva, samtidigt som han inte anlände till sin boning förrän klockan ett på natten :)
Krya på dig, Den vita missilen.
I övrigt: Tack för en grym helg alla KBK:are. Nästa år vänder vi blickarna österut igen.
Over and out.
"Perra" gjorde sitt bästa för att vara lite finare, lite bättre än oss andra. Liggunderlagen som vi fick låna på plats dög inte åt herr Johansson som i stället hade förberett sig på bästa sätt genom att ta med en tältsäng. Som sagt: lite finare, lite bättre :)
Starten på dag 2
Väckningen var planerad till klockan nio egentligen men Johnny, vår huvudtränare, slog upp sina ögon först runt kvart i tio. Därmed blev det en skön och välförtjänt (för vissa) sovmorgon. Frukost, slöande och lite snack med Johnny (bilden, till vänster och "Stolpen", sportchefen, till höger) för "Perra" och mig (borde föreslagit att vi ska klunsa om vem av oss som ska inta högerbacksplatsen, brukar vinna i kluns...) blev det innan vi som intagit konferensrummet åkte på köksstädningen. Ganska simpel var den och vi behövde knappast slita ut oss.
Innan det var dags att på allvar börja fokusera på dagens huvuduppgift, alltså mötet med Jomala IK (förutom att lyckas med att få hem Den vita missilen rullandes till Gävle), spelades en internmatch inne i sporthallen. Nya KBK:are mot oss gamla, med andra ord mycket prestige och stolthet på spel även om det förstås var lite ploj över arrangemanget. Givetvis visade vi med KBK-rutin vilka som fortfarande bestämmer i truppen och vann komfortabelt med 13-12. Var egentligen aldrig något snack om saken, om ni trodde annat. Ledde hela matchen och var aldrig hotade skulle jag säga :)
Match numero due
Därefter städade vi upp, plockade ihop och tackade för oss. Avfärd mot IFK Mariehamns Wiklöf Holding Arena (vi fick dock nöja oss med grusplanen) för möte med det lokala laget Jomala IK. En ny tungsprungen plan mot ett fysiskt tufft motstånd väntade och det kändes lite osäkert kring var vi stod inför matchen.
Elvan för dagen såg hursomhelst ut så här:
Bentzer - Mirza, Olof, Valle, Affe - Enes, Södergren, Mange, Wirtz, Arash - Shimal.
Vänsterback alltså för min del och förhoppningsvis finns chansen att spela sig in där. Eller finns gör den ju, gäller bara att ta den nu.
Vi inledde lite tveksamt och ålänningarna, ganska storvuxna och tuffa, hade ett visst spelövertag till en början. De tog också ledningen då ett inlägg seglade in bakom Bentzer, men vi spelade upp oss under halvlekens gång. Mange passade bra in i rollen som offensiv mittfältare/släpande forward och serverade Shimal flertalet fina bollar. Tyvärr brände vårt nyförvärv allt som gick att bränna och i stället för ledning med några mål gick vi till pausvila i underläge med 0-1.
Hettade till rejält i slutet av första halvlek gjorde det då en av Jomala-spelarna mindre intelligent hävde ur sig en rasistisk kommentar mot en av våra spelare. Den som tände till mest då var helvevrade Bentzer som förklarade ett och annat för den ohyfsade ålänningen :)
Efter paus såg det stundtals riktigt bra ut för vår del. Brännström kom in i mitten av första halvlek och tog tag i mittfältet, tillsammans med Wirtz så länge han orkade, och vi tog över allt mer. Ålänningarna skapade knappt en enda riktig chans samtidigt som vi kunde gjort fler mål än det som inbytte Basse stod för när han framnickad av Mange, efter min crossboll från vänsterkanten faktiskt, gjorde. Men men, 1-1 var ändå okej och sett till spelet kunde vi vara ganska nöjda. Finns bra intentioner i alla fall och defensivt såg det riktigt bra ut. Bäst i KBK för dagen var enligt mig Valle som imponerade stort som mittback.
För egen del gick det också ganska bra. Fick positiv kritik av tränarna efteråt så det kändes fint. Bra defensivt och hyfsad i det offensiva spelet, så kan undertecknad sammanfatta sin egen insats.
"Basse" nätade sin vana trogen och såg alltså till så att vi spelade 1-1 mot Jomala.
Hem, ljuva hem
Tämligen nöjda men väldigt hungriga begav vi oss sedan till Mariehamns centrum för intag av något ätbart. Dyraste pizzan jag någosin har ätit resulterade det i då man fick slänga upp 101.50 för en vanlig Mexicana. Svindyrt för en snål smålänning, men gott var det.
Därefter såg nog många av oss fram emot att komma hem igen, borta bra men hemma bäst trots allt. Därför var det ganska skönt att bilarna rulla mot färjan för resan tillbaka över sundet. Dock skulle alla inte må så bra av färden hemåt...
Blåste nämligen en del, långt ifrån mycket men tillräckligt för att det skulle gunga en del, och vissa i KBK-truppen mådde inte allt för väl. Själv klarade jag mig ifrån illamåendet, men inte var det helmysigt att känna hur det gungade heller direkt.
Fördrev tiden med tidningsläsande, kaffedrickande, småpratande och ett nytt besök i taxfreeshopen. Även den här gången lockade godishyllorna mer än öl- och sprit-hörnan. Blev förvisso ett sexpack gindrink och en del öl, men inga större mängder. Choklad däremot, det är en gåva från Gud. Toblerone var förstås ett måste, en storpack, och sen tipsade Brännström om nån sort som man tydligen bara var tvungen att köpa. Blir intressant att se om den är god.
Södergren gjorde ett klockrent inköp i form av ett kilo Dumle :)
Sakta men säkert närmade vi oss Sverige igen och jag passade på att ta lite luft och njuta (eller nja...) av livet ute på däck.
Tur i oturen
Några timmars bilresa hem till Gävle igen var nu vad som återstod när vi skiljdes åt efter båtturen. "Parre" styde Den vita missilen ut ur Kapellskär och vår utflykt närmade sig sitt slut. Stämningen var lite mer dämpad av naturliga skäl, tröttheten började ju göra sig påmind. Men lite Alvin and the Chipmunks dunkade ändå ur högtalarna och kul hade vi :) Hemresor är faktiskt de allra goaste ibland.
Koller imponerade stort genom en väldigt vuxen kommentar när jag påpekade att han kommit in bra i gänget redan.
"Jag respekterar dem som respekterar mig" :)
Bra grabb det där som sagt. Som dessutom har visat sig ha en musiksmak som faller helt i mitt tycke.
På väg hem i kvällsmörket.
Ett sista stopp för att fixa bilen gjorde vi på vägen. Beckmörkt, mitt ute i ingenstans och bara skog runt omkring oss. Riktigt psykologiskt då av Södergren att påpeka att "jag har sett många skräckfilmer som har börjat så här..." :P Vi kom dock undan motorsågsmannen som vi var överens om säkerligen lurade inne i skogan och kunde levande köra vidare. Jäkla tur det.
Tur hade vi också att vi tog oss till Gävle i Erlands gamla bil. Ett rent mirakel är ingen överdrift skulle jag vilja säga. Trodde allt var lugnt när vi svängde in här intill Pinnmovägen 8 och jag var hemma. Men riktigt lugnt var det inte...
500 meter från Kollers hus i Furuvik gav till sist vår trogna följeslagare upp och sa tack för den här gången. Lagom nöjd var "Parre" på träningen dagen efter. Jag fick skiten för att han behövt skjutsa mig till Sätra och för att jag var hemma runt elva, samtidigt som han inte anlände till sin boning förrän klockan ett på natten :)
Krya på dig, Den vita missilen.
I övrigt: Tack för en grym helg alla KBK:are. Nästa år vänder vi blickarna österut igen.
Over and out.
Kommentarer
Postat av: malin
hehe okeej,. gör så du :P kul med ålandstripp ! ;D
Postat av: malin
hehe jaasså, ja det är han faktiskt :P hehe
jaa, härligt med lag sådär kanske ? :)
joow, det har jag ; [email protected].. haha, mobbas inre för adressen (A)
Trackback
