Sällan man är nöjd länge
För drygt ett dygn sedan var jag på bra humör. Hade som jag nämner här i föregående inlägg konstaterat för mig själv att helgen faktiskt var lyckad och dessutom upplevt en helt klart godkänd måndag. Men sällan är man nöjd länge, märkligt nog.
Tillbaka till måndagen först. Det var en dag i lugnets tecken då jag passade på att njuta av det fina vädret och inte göra några knop för mycket. Är onödigt att slita ut sig som ung. Gäller att vila sig i form inför det hårda vuxenlivet som börjar på allvar när skoltiden är över...
Fotbollsträning stod på schemat på kvällen och den fick tillbaka hungern efter fotboll igen efter helgens misslyckanden på den fronten. Kändes skönt att träna och ladda om inför kommande matcher. Självförtroendet höjdes också då det gick bra för egen del. Med lätta steg vände man hemåt och jag kände mig riktigt taggad inför tisdagskvällens match mot Hofors. Även om jag var medveten om att plats på bänken återigen troligtvis väntade.
Så kom då tisdagen och början på densamma var inget att klaga över. Träffade nämligen samma uppskattade sällskap som jag spenderade stora delar av helgen med. Lika envis den här gången i och för sig, men snäll ändå ;) Blev en förmiddagspromenad i solen och därefter en stillsam eftermiddag för min del. Gick ju och väntade på Hoforsmatchen...
...som det också blev dags för. Riktigt rolig blev den för min del. Eller inte... Förvisso vann vi med 1-0, väldigt viktigt och glädjande det förstås. Behövdes verkligen en trepoängare för vårt a-lag nu efter fyra raka utan vinst. Men för egen del blev det en frustrerande kväll på bänken i Hofors (av alla ställen). 90 minuter satt man fast där, något jag ärligt kan säga att jag inte hade väntat mig med tanke på de byten som vi gjorde under matchens gång. Känns inte som att man är nära en plats nu...
Laget är alltid viktigast, så är det - och segern var viktig som sagt. Men måste också erkänna att jag hade svårt att känna glädje efteråt. Känns fel att sitta och tjura i omklädningsrummet efter en seger, men ett visst mått av egoism måste det finnas i en trots allt. Svårt att vara glad när man inte känner sig det minsta delaktig.
Nej usch, så fruktansvärt less på det just nu.
Miroslav Klose är besviken, precis som jag...
Tillbaka till måndagen först. Det var en dag i lugnets tecken då jag passade på att njuta av det fina vädret och inte göra några knop för mycket. Är onödigt att slita ut sig som ung. Gäller att vila sig i form inför det hårda vuxenlivet som börjar på allvar när skoltiden är över...
Fotbollsträning stod på schemat på kvällen och den fick tillbaka hungern efter fotboll igen efter helgens misslyckanden på den fronten. Kändes skönt att träna och ladda om inför kommande matcher. Självförtroendet höjdes också då det gick bra för egen del. Med lätta steg vände man hemåt och jag kände mig riktigt taggad inför tisdagskvällens match mot Hofors. Även om jag var medveten om att plats på bänken återigen troligtvis väntade.
Så kom då tisdagen och början på densamma var inget att klaga över. Träffade nämligen samma uppskattade sällskap som jag spenderade stora delar av helgen med. Lika envis den här gången i och för sig, men snäll ändå ;) Blev en förmiddagspromenad i solen och därefter en stillsam eftermiddag för min del. Gick ju och väntade på Hoforsmatchen...
...som det också blev dags för. Riktigt rolig blev den för min del. Eller inte... Förvisso vann vi med 1-0, väldigt viktigt och glädjande det förstås. Behövdes verkligen en trepoängare för vårt a-lag nu efter fyra raka utan vinst. Men för egen del blev det en frustrerande kväll på bänken i Hofors (av alla ställen). 90 minuter satt man fast där, något jag ärligt kan säga att jag inte hade väntat mig med tanke på de byten som vi gjorde under matchens gång. Känns inte som att man är nära en plats nu...
Laget är alltid viktigast, så är det - och segern var viktig som sagt. Men måste också erkänna att jag hade svårt att känna glädje efteråt. Känns fel att sitta och tjura i omklädningsrummet efter en seger, men ett visst mått av egoism måste det finnas i en trots allt. Svårt att vara glad när man inte känner sig det minsta delaktig.
Nej usch, så fruktansvärt less på det just nu.
Miroslav Klose är besviken, precis som jag...
Kommentarer
Trackback
